Sydöstra, Småland, Västergötland, Göteborg och Skåne är besökta och inventerade. En del telefonintervjuer kvarstår främst i Skåne. Kontakter är tagna med de som skrivit insändare i Svensk Bridge och de som ventilerat sina synpunkter med anledning av artiklar i Klubbnytt och Svensk Bridge. Rent generellt kan sägas att i alla större tätorter spelas det "Pensionärsbridge" eller bättre uttryckt "Dagbridge". Detta oavsett om det finns någon SBF ansluten klubb eller ej på orten. Dagbridgeverksamheten drivs nästan alltid av någon eller några SBF medlemmar och i största utsträckning i privat regi utan inblandning av någon pensionärsorganisation. Spelet bedrivs i stor utsträckning i lokaler som kommunerna ställer till förfogande utan hyreskostnad. Förtäring medtages av spelarna eller säljes till mycket låga, ofta subventionerade, priser av serviceanläggningen eller motsvarande. Detta innebär ofta löjligt låga spelavgifter för bridgespelarna.

De har oftast inga lokalkostnader, inga utgifter för mästarpoäng och oftast inga priser samt inga kostnader för seriespel, representationer eller utbildningar.