När man spelar från tio till tio under ett par, tre dar så börjar spelarna till slut pusta och stånka något. Eller som PG Eliasson uttrycker det hela ”Tre dagars spel från 10 till 10 kan få den mest garvade spelare att bli yr i mössan”.

Se bara på följande giv med Hans Kvick, Uppsala och Sven-Olof Flodqvist i huvudrollen.

Du har:

K kn 8  E D 8 6  E K kn  kn 10 9

Vad har hänt?

Du missade visst att 3 hjärter var överföring till spader sen har ni kontrollbjudit er till slam med olika trumfärger… snacka om att vara yr i mössan… 

Tjolpe spelade ut klöverkung då hela given såg ut som följer, 

	E D T 5 4 2 9 7 5 3 4 E 6
- K kn T D 9 8 3 K D 8 7 5 4		9 7 6 3 4 2 T 7 6 5 2 3 2
	K kn 8 E D 8 6 E K kn kn T 9

Hans Kvick visade nu vart skåpet skulle stå. Den tidigare så ”yra mössan” i budgivningen ersattes av en riktig mästerstrut. Det var ju högst sannolikt att hjärterkung satt fel och kanske även ruterdam med tanke på hur budgivningen skett. Men det fanns ett spelsätt som ledde till hemgång. Kvick avstod alltså från sina båda maskar och spelet gick som följde: Klöverkung till ess. Mer klöver till knekt och Tjolpes dam. Tjolpe returnerade en tredje rond klöver varpå bordet fick saka en liten hjärter.

Spaderknekt avslöjade att spadern satt 4-0. Spader till dam, hjärter till ESS! Och spadern i botten genererade följande slutläge:

	2 9 7 4 -		Inte längre yr i mössan
- K D 9 8 -		Egalt
	- D E K kn -

På sista spadern sakade spelföraren hjärterdam – vad skulle Tjolpe lägga?

Hemgången var ett faktum då Tjolpe var skvisad sönder och samman i de röda färgerna. Som enda par i lokalen noterades slam med hemgång i protokollet, vid ett bord bjöds bara utgång, samtliga övriga noterade bet i sina slamförsök. 110 IMP till Kvick-Alenfalk på vasst och vackert lir!

Däremot kunde man kanske önska sig mera av metoderna för att ta sig till slutbudet… Men som sagt det var en lång och slitsam tävling och vi som bakspelade gick så klart även hem i kontraktet.